Visuella språket i nyhetssändningar

Hittade detta klipp om visuella språket i nyhetssändningar, kändes som ett angeläget och kul klipp att dela med sig här

Reflektion v.4

Det finns en känd bild med tre apor. Jag tror dom allra flesta har sett den, bilden ser ut ungefär så här:




När jag nu läste om dessa tre motiv så fick jag förstått med hjälp av den osäkra källan att dom skulle symbolisera i en kinesisk kontext att vara god ungefär. För mig står dock bilden för ignorans på olika plan, något jag kan känna igen mig i denna vecka. För mig handlade ignoransen inte om att inte vilja höra eller se, jag satt timme ut och timme in i föreläsningar och seminarier och verkligen försökte att greppa vad som pratades om. Min ignorans är baserad på att jag inte var tillräckligt villig att prata och berätta att jag inte förstod. Jag var alltså apa nummer två:

Som jag ser det gick veckan i ignoransen tecken. Ignorans från lärare, man kan likna dom vid apa nummer ett som blundar för mitt och vad jag förmodar fler i klassens behov att lägga undervisningen på en nivå där man kan hänga med. Ignorans från studenter som sitter och ritar i skissblock istället för att vara aktiva på vårat första litteraturseminarium denna delkurs. I grunden vill jag inte peka finger på andra utan vill peka finger på mig själv, jag skulle varit tydligare och sagt ifrån när jag inte hängde med, annars hade jag nog inte suttit här efter en hel vecka och känt att jag knappt lärt mig något nytt alls.

Ignorans är ett nödvändigt ont tror jag. Vi behöver alla skydda oss från att bli fullständigt bombarderade av alla nya intryck och möjligheter till meningsskapande. Ofta finns det ju dock en risk med att vara ignorant, framförallt för att det lätt spiller över till intollerans. Alltså man går från att medvetet eller omedvetet ignorera något till att inte acceptera. Politisk populism är snabb att utnyttja dessa processer, när människor blir rädda och intolleranta på grund av bristande insikt. För runt 15-20 år sedan drog det högerextrema vindar i Sverige, då var det städade politiska partiet ny demokrati, idag drar det högerextrema vindar i Sverige och SD är nära att ta sig in i politikens finrum. Infinite Mass kom för ca 15 år sedan ut med låten "Area turns red" som handlade om motstånd mot rasism och främlingsfientlighet. För några månader sedan kom en ny verision ut, enyoy:

Reflektion v.3

Ännu en vecka som känns väldigt svår att komprimera ner i några rader av text. Själklara utgångspunkter för reflektion är självklart gestaltningarna och didaktikkursens start.
Vår gruppgestaltning först och främst gick ungefär som jag förväntat mig och inte alls som jag förväntat mig på en och samma gång. En gruppmedlem försvann dagen innan turbulent. Ett panikmöte på morgonen innebar att vi va villiga att fortsätta men samtidigt att ett moment kändes inte ok att inkludera i gestaltningen. Vårat första moment i gestaltningen var en sorts tyst teater, teater var något jag ville jobba med från dag ett i stort sätt, framförallt för jag inte fått möjlighet eller givit mig själv möjlighet att jobba med den formen innan. Det var ... skitkul och tungt på samma gång. Man kände hur blodet pumpade i en och anspänningen satt i lång tid efter "ridån gick ner". Nästa moment kändes oxå det lyckat med gestaltning av ljud i grupper eller va man ska kalla det, gruppljud, skissboken i ljud, jag vet inte. Eftersom en beskrivning rakt upp och ner verkar så tråkigt ser jag inget annat alternativ än att ta hjälp av mina awesome ms paint skills:

Här ser vi tydligt och pedagogiskt våran första del i gestaltningen.



två bilder som på ett lysande sätt illustrerar moment två i vår gestaltning


Det jag dock kände att vi lyckades bäst med i gestaltningen var hur vi fick ihop reflektionen och diskussionsmomentet i klassen. Våran klass är pratig skulle man kunna säga, men det är egentligen så att vissa är pratiga, vissa tar väldigt mycket större plats än andra. Eftersom det är så får vissa åsikter och tankar mycket större uttryme än andra, detta var något vi ville bryta med. Vi försökte med dels post-it lappar där alla får skriva sin reflektion och sedan en gruppdiskussionsmoment och vad jag upplevde så fick många fler röster komma till tals, härligt när man kan se hur tanke kan omvandlas till verklighet. Vår gestaltning känns så här efteråt allt vad man hade hoppats på och lite till, det känns som första gången jag verkligen verkligen är nöjd med ett grupparbete jag har varit en del av.

En av mina stora utmaningar med bloggen efter det nya året är att komprimera texten, få med essensen och klippa bort allt överflödigt, med det i åtanke sätter jag punkt med veckans låt:

Reflektion V.2

Grupparbete grupparbete grupparbete. Jag har nog aldrig varit i en grupp som varit så villig att sitta och processa som den jag är en del av nu. Min erfarenhet är att människor runt omkring mig brukar bli trötta på att prata om saker innan mig, att det är jag som får hejda mig när jag känner att den/dom jag pratar med inte orkar med att prata mer om det ämnet. I våran grupp har det i veckan varit omvänt, eller nästan omvänt.

Arbetet började i slutet av december med en heldag då vi satt och brainstormade idéer om vad vi kan tänkas jobba med. Dom gångerna innan jag har suttit i grupparbete och processat och brainstormat brukar det momentet försökas avslutas av vissa i gruppen, oftast personer som vill ha det mer konkret och praktiskt än vad jag vill tidigt i arbetet. Denna gång satt vi 7 timmar i streck utan att äta (!) och det hela kulminerade i lite käbbel. Vad som sedan har följt denna grupp åt är ett väldigt stort arbete som har handlat om att vi har diskuterat, brainstormat, tänkt till och pratat. Resultatet som börjar bli konkretare och konkretare denna vecka är ett arbete där jag vet att jag har varit med och påverkat varje moment, fast jag kan inte säga att detta moment i gestaltningen är mitt och detta är ditt. Jag kan nog inte säga klart längre vem man kan tillskriva dom olika idéerna i gestaltningen. För mig är detta ett bra betyg på att vi verkligen har processat och jobbat oss samman till ett resultat vi kan vara nöjda med. Det skulle ju kunna vara så att bara jag känner så och inte dom andra i gruppen, att någon kände sig utanför och överkörd men jag hoppas verkligen inte det var så.

I slutet av veckan är förväntningarna på topp. Jag och vi har höjt upp förväntningarna på vårat eget arbete och eftersom hemlighetsmakeriet grupperna emellan är så påtagligt är förväntningarna på att se vad dom andra personerna sammansatt oxå väldigt höga.
Veckans låt:

Reflektion v.1

Grupparbeten, denna fantastiska och jobbiga arbetsform. Jag kommer ihåg hur det var i skolan, grupparbeten var något jag konsekvent försökte hålla mig ifrån. Framförallt tror jag detta berodde på en ovilja att kompromissa, att känna in och acceptera andras visioner av saker och ting. Jag var väldigt envis och dom grupparbeten jag var med i slutade oftast antingen i splittringar, konflikter eller olust till arbete. Dom senaste åren har det hänt något och jag försöker se det positiva i att jobba i grupp, ändå tampas jag oftast med liknande problem i grupp som när jag var liten, fast i väldigt annorlunda tappning. Den största skillnaden är nog dock att jag försöker till det yttersta att gå in initialt i grupparbeten med en positiv attityd, att nu ska vi göra något bra här ihop. Sedan kan dom känslorna förändras under tiden men jag vet hur destruktivt en dålig attityd kan vara i grupper och gör det mesta i min makt att hålla en bra attityd.

Grupparbeten får mig att börja reflektera över gruppdynamiker. Vi har haft en viss typ av gruppdynamik i klassen och alla har hittat roller i denna. Men vad händer om denna gruppdynamik splittras upp och tar annan skepnad? I min grupp finns ingen av dom som tar den största platsen i helklass, av oss kanske jag är den som tar störst plats när alla är med. När vi är fem händer dock något med oss, sidor kommer fram man inte visste fanns, tankar kommer fram man inte fanns. Det blir på ett sätt att lära känna varandra igen, en väldigt spännande process.
Veckan låt:

Äntligen

En av mina absoluta favoriter RJD2 kommer äntligen ut med ny skiva, har inte hunnit lyssna in mig ingående men vad jag hört låter det stabilt. Check it out.

Interaktiv gestaltning - "individuell del"

Jag ser problemet med att skilja oss ur om vi nu ska betygsättas individuellt, önskade bara det fanns ett bättre sätt. Jaja.

Avtryck ligger i fokus i denna bild. När jag ser på den nu tycker jag den handlar om hur det ena avtrycket går in i det andra. Hur något nytt på bilden inte är fullständigt nytt utan går i tidigare spår ungefär som jag förstår kultur i gemen. Något väldigt spännande i anknytning till hur jag tolkar bilden är att jag fick jag se att en kursares handväska hade ett liknande mönster som denna bild. Jag kommer inte ihåg att jag har sett mönstret innan jag ritade bilden men ironiskt nog var det på vissa sätt väldigt likt.

Detta är en av mina konstiga varelser jag ritar då och då. Eller så är det ett "mönster" som inte egentligen är något mönster, bara påminner om ett mönster. Eller så är det en karta likt dom man hade i skolan där områden pedagogiskt var strikt avgränsade från varandra. Här finns bara vatten, här finns bara berg, här finns bara öken osv osv.


Här har vi en bild på johanneberg by night. Dessutom kallt som attans ute så inte en käft vågar sig ut i kylan. Det som va spännande för mig i detta motiv var hur husen gick ihop i ett, som om alla satt i samma sits som satt där inne i sina lägenheter. Det enda man ser är svart silluett av hus och fönster som ger ifrån sig lite halft dovt ljus. Fönstrerna blir för mig som små kikhål ut i omvärlden från sitt lilla krypin. Gränserna mellan lägenheterna känns både otroligt nära och väldigt långt borta ifrån varandra. Bilden berättar både om enighet och ensamhet tycker jag.Här valde jag att ta ett helt uppslag, eftersom jag tycker att bilderna berättar så mycket om samma typ av gränser. Fokus är mänskliga gränser. Gränsen som avgränsar dig ifrån mig, jag ifrån alla andra etcetera etcetera. Det intressanta med dessa gränser är att ju mer jag funderar på dom desto tydligare blir det hur individen som jag tror många förstår den är en illusion, gränserna kan vara så otroligt diffusa mellan mig och någon annan. Jag tycker båda bilder illustrerar detta på olika sätt. till höger har vi en uppluckrad individ. till vänster individer huller om buller.

Om tidigare två räknades som två är detta en bild för mycket. Antingen är detta bild nr 5 eller the encore. Eftersom encore låter häftigare är väl detta the encore!!!:
Denna bild valde jag ut nog delvis på grund av det estetiska. Den luktar street art för mig och det gillar jag. Vad bilden betyder för mig är nog gränser mellan vad som sagts, eller vad som tänkts eller vad som sagts och tänkts i nån röra. Jag ville nog illustrera hur mycket olika små meningar eller ord kan komma från en gemensam källa eller nåt.

Tack för mig, peace out