Reflektion

Vad gör jag? En tydlig ingång i detta projekt för mig har handlat om att försöka komma ifrån det teoretiserandet mitt förra projekt var så genomsyrat av. Nu var tanken att jag skulle ta mig an något annat, andra sätt för att utforska något. Redan efter några dagar känns det som jag kommer tillbaka och snuddar vid det teoretiska, och det är väl inget fel i sig, frågan är bara om jag ger något annat en chans när allt ska vägas och mätas utifrån teoretiska måttstockar? Ännu mer förvirrande och svårt blir det ju om man skulle få för sig att teoretisera över fallenheten mot teoretiserandet, va konstigt det hade varit, tur jag inte gör det :p.
Bildlärare - va innebär det att vara bildlärare? Vem vill jag vara?
Funderar lite över att gå in på berättandet, leta efter ett sätt att berätta om min profession, kanske kan det bli en nyckel att ta mig an frågeställningarna utan att gå primärt till teori och intellektet, jag vet inte.

Gud på olika platser/tider

Tänkte lite på hur man kan ta sig an problematiken med att ta upp bilder och behandla bilder från olika platser/kulturer och olika tider

– ha kännedom om och kunna beskriva bilder från skilda tider och kulturer, känna till några framträdande bildkonstnärer samt vara orienterad om aktuella verksamheter inom bildområde från kursplanen till bild i grundskolan
Tänkte att ett sätt att behandla detta ämne är ju att smalna av det, att det får handla om något mer specifikt som till exempel gud på olika platser och i olika religiösa traditioner. Detta kan ju ge ett smakprov på en spridning av olika visuella uttryck från olika platser och tider så här är ett urval:

Michelangelos tolkning, 1500-tal Italien, Katolsk bild
Monty Pythons tolkning, ur filmen Monty Pytons galna värld 1975
Gudar i hinduistisk tradition Guden i mitten är Vishnu och jag är inte helt hundra på om alla små varianter är avatarer eller gudar dom med, skulle gissa på avatarer. Bilden är svår att datera men får väl gissa på nutida, Indien.













Detta tomrum får symbolisera avbilningen av gud i Islam, Judendom, Buddhism och Sikhism, traditioner där det saknas avbildningar av gudomligheter. Det finns gott om andra exempel på estetik bara att det skulle vara fel att kalla det för gud.

Sammanfattning då. Som jag ser nu fanns det både för och nackdelar med denna approach, den kanske mer saknar den hemska kategoriseringen den eländiga uppgiften jag pratade om hade. Denna metod är nog inte lika farlig som den jag pratade om i tidigare inlägget potentiellt kan vara. Men det har kanske en svaghet i att den innesluter bara religiösa traditioner och kulturer som godtar idén om att det är ok att avbilda gud, men detta kan ju bli en intressant diskussion i sig, bara att den inte handlar kanske lika mycket om det visuella och det man vill uttrycka. Kanske mer om avbildningens begränsningar.

Bildlärare

Jag tänkte ju som bekant bli bildlärare. Har väl kommit på att jag inte är helt säker i den rollen. Det var något jag fick erfara som starkast under förra terminens VFU, där jag kände mig till viss del vilsen i vem jag förväntas vara. Både i andras och mina egna ögon så att säga. Jag läste innan Religion och är fullt medveten om att bli klar som lärare är ju självklart något man inte blir. Så gestaltningen som jag ska göra nu innebär inte på något vis att jag förväntar mig bli färdig med bildlärarrollen och bildlärarämnet. MEN när man känner sig otrygg och osäker på något är jag helr övertygad om att det hjälper att hålla fast vid något. Detta något skulle kunna vara ämnets förhärskande traditioner, där konst och att jobba med mer än hundra år gamla tekniker ligger i förgrunden, och där fritt skapande läggs före nymodigheter som kommunicerbarhet och bildtolkning. Detta skulle kunna bli en bekvämlig och skön konstant att falla tillbaka på utifall att man känner sig skakig. Skolan har traditioner som kan vara otroligt tunga att arbeta emot, därför kan lärarutbildningen och den pedagogiska forskningen agera som en motpol, som en möjligheternas sfär inte en formaliserandets sfär. Asch jag sa ju att jag skulle sluta intellektualisera allt.
Min utgångspunkt i gestaltningen denna gång är att utforska bildlärarrollen, främst utan teoribildningar och intellektualiserande i mitt utforskande. Sen här på bloggen blir det nästan som en omöjlighet att tänka sig att man skulle vara befriad från ett teoretiskt och intellektuellt resonemang.
Jag började arbetet för några dagar sen, köpte mig en bok likt den gränserboken vi hade första terminen, tanken var att börja skissa det som kom upp, att börja göra helt enkelt.
Vad mina första teckningar mycket handlar om är dom erfarenheter jag tog med mig under förra terminens VFU, den frustration och vilsenhet jag kände då under tiden ute på skolan. Dom första bilderna behandlar sånt jag tänkte på under den tiden, som faktumet att dom allra flesta tjejer verkar rita liknande motiv på liknande sätt, och likadant dom flesta killarna verkar rita samma motiv med ungefär samma stil. Hur bemöter man det här till exempel som pedagog?
En annan fråga som dök upp var kopplad till en LLUares arbetsuppgift, där det gick ut på att göra typ ett kollage över en nation eller världsdels bildspråk, eller bildkultur. Vad händer om man gör så? Blir det fördomsfullt eller lärande? Vad är ett bra sätt att jobba med bilder som ligger utanför ens närmaste horisont? Jag valde att göra en rak kopia på uppgiften, valde landet Mexico, sökte på google, tog dom högst rankade bildresultaten och ritade av, bara för att kanske lite få syn på vad vi gjorde. Och vad vi gjorde var ju helt knäppt.
Bilder kommer upp inom kort

Det offentliga rummet som klassrum - sista blogginlägget

Tyckte det såg så fult ut att stapla upp frågorna i tre olika punkter med facit i hand så gör en omskrivning.
Dags att sammanfatta, utvärdera osv. Försöker utgå från mig själv och mitt arbete, men kommer oundvikligen in på delkursen som sådan ser jag i min text. Låter det stå som står för jag tycker det är viktiga saker att ta upp. Men om man ska utvärdera mitt arbete får man väl bortse från den delen.
Ett år sen känns som en evighet sen och samtidigt så nära. Samma gäller om ett år. Om ett år är jag antagligen lärare inom några månader. Det känns lättande och stressande på samma gång. Det känns viktigare än nånsin att ställa det man jobbar med i relation till vad jag utbildar mig till. Det kan säkert göra att man får tunnelseende och ser inte den livslånga lärandet utan ser lärandet som ett instrument för att jobba, men har jag tunnelseende, hjälp mig att se vidden. Och på samma vis, har ni tunnelseende, ni som hyllar delkurser som denna, se det i så fall, var inte blinda för det.

Det jag är nöjd med i projektet

Bra att man slipper svara på vad man är nöjd med i mitt projekt. Jobbigt att bestämma klart att man är nöjd punkt, men visst kan man vara mer nöjd alla dagar i veckan. jaja
En av dom grejerna jag är mer nöjd med är faktumet att det kändes som jag var rätt mkt igång direkt i arbetet. Det finns ju alltid risk att om man gör ett individuellt arbete försvinner början av projektet och man skjuter upp arbetet till senare. Utbildningen har ju alltid poängterat vikten i att komma igång så får nog se det i den kontexten.
En annan sak jag känner mig nöjd med är rent allmänt arbetet på bloggen. Mitt arbete har ju till stor del varit här på bloggen, och jag ser det som om texten här är min gestaltning. Jag känner att jag kan stå för det som står på bloggen. Sen känns det som om jag kommit någonstans i det arbetet jag gjort, som det jag jobbat med till viss del givit mig nya infallsvinklar jag nog kan ta med mig senare i livet. Sen självklart inte så enkelt att jag inte hade något innan dessa veckor och att nu har jag det. Mer att om man får chans att fördjupa sig lite i ett område kommer det berika ens syn på saker i stort.
Jag känner mig oxå nöjd såkart med att delkursen är över och att man kan gå vidare från det.

Det jag känner mig mindre nöjd med i projektet

Jag hade en förhoppning när projektet började dra sig mot sitt slut att jag skulle försöka göra något mer än reflektion och analytiskt teoretiskt arbete. Detta delvis för att jag hade någon typ av förhoppning om att det skulle berika arbetet, delvis för att jag känner att vad som komme efter denna termin är konstant teoretiskt och analytiskt arbete och här på denna inriktning har jag möjligheten att göra något annat en stund. Det finns säkert många andra anledningar. Hursomhelst vill jag säga att jag känner mig mindre nöjd med denna del av mitt arbete. Jag försökte att göra något mer handfast. Min ingång var att platsen var en potentiell plats för personer och grupper som befinner sig utanför den rådande normen på något vis. Fokus skulle för mig vara ungdomsgrupper, för jag tror det är här dom flesta kan känna av utanförskapet från etablisemanget. Men när jag funderade över detta blev det pannkaka. Hur jag än försökte förändra rummet kändes det krystat och långt ifrån den idé jag gick in till. Det kändes som jag var tvungen att skrota den idén tillsvidare och gå vidare. Idén var nu att spela in ljud från skateboardåkare och spela upp ljuden på andra platser. Men även detta kändes krystat och konstigt som jag beskrivit i ett tidigare blogginlägg. Det hela slutade med att jag gjorde en analys av det jag spelade in. Den delen känns helt ok, och det känns som att dom sista veckorna inte var bortkastade, men nånstans ville jag något mer där.
Jag hade oxå en idé att nischa delkursen mot professionen, mot ANLEDNINGEN att jag är här! På den är utbildningen! Att jag vill bli lärare! Jag tror oxå att jag måste jobba på min lärarroll, och framförallt min bildlärarroll. Vad innebär det egentligen att vara bildlärare? Vad är det för kunskaper jag ska försöka hjälpa ungdomar eller elever att utveckla? Hur ska jag göra det? När jag varit ute på VFU har jag känt en enorm stress över att jag inte kommit så långt med dom här frågorna som jag vill. Och jag blir frustrerad över att jag inte poängterar det tydligare i HFU delen, att det är det jag vill! Jag ska försöka poängtera det bättre. Jag vet fortfarande inte vad ytterligare en gestaltningskurs om offentliga rummet (igen) ska göra för att jag ska bli en bättre bildlärare.
Jag försökte som sagt få delkursen att tydligt handla om bildämnet, om bildlärarprofessionen och så och jag tror på något vis att jag fått en bättre förståelse för vissa ungdomar (kanske) och det är ju väldigt viktigt i bildlärarprofessionen, men jag känner att jag kunde fått delkursen handla mer om skolan. Och det gäller verkligen utbildningen oxå i stort. Jag är missnöjd med att jag inte poängterat detta hårdare oxå.
På presentationen frågade Nike mig "hur ska jag betygsätta detta arbetet utifrån kategorier som formell kvalitet?" Jag önskar att jag hade svarat; "Varför ska du betygsätta mig utifrån kategorier som formell kvalitet?" To what end? Var ska det leda? Som sagt är jag korkad och missar något som alla andra ser, säg det till mig!

... Och nu då?

Nu när det står på pränt att jag vill jobba med dom didaktiska frågorna får jag väl stå för det. Vi får se hur det kommer att se ut rent i praktiken. En annan utmaning är att få arbetet att vara mer handfast, att jag gör något mer än att sitta och analysera. Kan jag få ihop dessa två till en spännande process skulle det nog lysa upp vintermörkret för mig.