Bildlärare

Jag tänkte ju som bekant bli bildlärare. Har väl kommit på att jag inte är helt säker i den rollen. Det var något jag fick erfara som starkast under förra terminens VFU, där jag kände mig till viss del vilsen i vem jag förväntas vara. Både i andras och mina egna ögon så att säga. Jag läste innan Religion och är fullt medveten om att bli klar som lärare är ju självklart något man inte blir. Så gestaltningen som jag ska göra nu innebär inte på något vis att jag förväntar mig bli färdig med bildlärarrollen och bildlärarämnet. MEN när man känner sig otrygg och osäker på något är jag helr övertygad om att det hjälper att hålla fast vid något. Detta något skulle kunna vara ämnets förhärskande traditioner, där konst och att jobba med mer än hundra år gamla tekniker ligger i förgrunden, och där fritt skapande läggs före nymodigheter som kommunicerbarhet och bildtolkning. Detta skulle kunna bli en bekvämlig och skön konstant att falla tillbaka på utifall att man känner sig skakig. Skolan har traditioner som kan vara otroligt tunga att arbeta emot, därför kan lärarutbildningen och den pedagogiska forskningen agera som en motpol, som en möjligheternas sfär inte en formaliserandets sfär. Asch jag sa ju att jag skulle sluta intellektualisera allt.
Min utgångspunkt i gestaltningen denna gång är att utforska bildlärarrollen, främst utan teoribildningar och intellektualiserande i mitt utforskande. Sen här på bloggen blir det nästan som en omöjlighet att tänka sig att man skulle vara befriad från ett teoretiskt och intellektuellt resonemang.
Jag började arbetet för några dagar sen, köpte mig en bok likt den gränserboken vi hade första terminen, tanken var att börja skissa det som kom upp, att börja göra helt enkelt.
Vad mina första teckningar mycket handlar om är dom erfarenheter jag tog med mig under förra terminens VFU, den frustration och vilsenhet jag kände då under tiden ute på skolan. Dom första bilderna behandlar sånt jag tänkte på under den tiden, som faktumet att dom allra flesta tjejer verkar rita liknande motiv på liknande sätt, och likadant dom flesta killarna verkar rita samma motiv med ungefär samma stil. Hur bemöter man det här till exempel som pedagog?
En annan fråga som dök upp var kopplad till en LLUares arbetsuppgift, där det gick ut på att göra typ ett kollage över en nation eller världsdels bildspråk, eller bildkultur. Vad händer om man gör så? Blir det fördomsfullt eller lärande? Vad är ett bra sätt att jobba med bilder som ligger utanför ens närmaste horisont? Jag valde att göra en rak kopia på uppgiften, valde landet Mexico, sökte på google, tog dom högst rankade bildresultaten och ritade av, bara för att kanske lite få syn på vad vi gjorde. Och vad vi gjorde var ju helt knäppt.
Bilder kommer upp inom kort