Grupparbeten, denna fantastiska och jobbiga arbetsform. Jag kommer ihåg hur det var i skolan, grupparbeten var något jag konsekvent försökte hålla mig ifrån. Framförallt tror jag detta berodde på en ovilja att kompromissa, att känna in och acceptera andras visioner av saker och ting. Jag var väldigt envis och dom grupparbeten jag var med i slutade oftast antingen i splittringar, konflikter eller olust till arbete. Dom senaste åren har det hänt något och jag försöker se det positiva i att jobba i grupp, ändå tampas jag oftast med liknande problem i grupp som när jag var liten, fast i väldigt annorlunda tappning. Den största skillnaden är nog dock att jag försöker till det yttersta att gå in initialt i grupparbeten med en positiv attityd, att nu ska vi göra något bra här ihop. Sedan kan dom känslorna förändras under tiden men jag vet hur destruktivt en dålig attityd kan vara i grupper och gör det mesta i min makt att hålla en bra attityd.
Grupparbeten får mig att börja reflektera över gruppdynamiker. Vi har haft en viss typ av gruppdynamik i klassen och alla har hittat roller i denna. Men vad händer om denna gruppdynamik splittras upp och tar annan skepnad? I min grupp finns ingen av dom som tar den största platsen i helklass, av oss kanske jag är den som tar störst plats när alla är med. När vi är fem händer dock något med oss, sidor kommer fram man inte visste fanns, tankar kommer fram man inte fanns. Det blir på ett sätt att lära känna varandra igen, en väldigt spännande process.
Veckan låt:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar