Genomskinlighet, tydlighet. Att stå för något, att vara uppriktig, ärlig och "dela med sig". Skrev precis en kortare text där jag gick lite till angrepp mot lärarlaget, fast kände nu att jag får nog tona ner min kritik. För mig handlar läraryrket väldigt mycket om tydlighet och uppriktighet. Bara genom att själv stå för dom ledorden kan man nå den metakognitionen så ofta hyllad på denna utbildning, och speciellt på bildinriktningen. Metakognitionen handlar ju om att synliggöra lärandet, att göra det tydligt och kanske genomskinligt för eleven, så man själv kan förstå hur man kan gå vidare. Bildämnet får ofta leva utan denna tydlighet och genomskinlighet, det enda i vad jag här lite förenklat och plumpt kallar för den traditionella bildundervisningen som blir tydligt och genomskinligt är skillnaden mellan fint och fult, fast eftersom det är förbjudet att använda ordet fult blir även detta verktyg raderat. I denna process jag trodde jag var färdig med i och med utställningen har det oftast handlat om att jag själv ska åskådliggöra var jag vill ta projektet vidare med hjälp av seminariegrupp och seminarieledare. Därför känns det som en besvikelse när gruppen och ledaren inte signalerat att jag "måste" föra projektet vidare, utan detta ska tas som en sista instans i projektet.
Jaja nog om detta, veckan var fantastisk med utställningar, diskussioner och att på allvar få ta del av dom andra studenternas verk och processer. Det är ju trots allt två skilda saker att läsa sig till en konstnärlig process och prata om den med personen som genomlevt den ;S
Min dom efter mötet med Nike och Mattias var att jag kan föra projektet vidare, att min presentation var inte så tydlig. Hur ska jag då visa på denna tydlighet? fortsättning följer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar