Reflektion v.37

Här sitter jag tillsammans med en äldre dam på avenyn. Jag spelar låten "Looking out my back door" med Creedence till henne, ingen riktig anledning att det just blev den låten mer än att jag kunde den redan innan och den har en ganska enkel text. Jag har valt att klä ut mig, inte så mycket att det påminner om en halloween kostym men ändå tillräckligt för att det ska vara tydligt att jag är utklädd. Jag gick omkring avenyn och letade upp personer som satt ensamma som damen på bilden och spelade en låt för dom, reaktionerna va väldigt olika, allt från likgiltighet till glädje till pinsamhet. Men varför gjorde jag det?
Vi fick i uppgift att försöka förändra det offentliga rummet på något vis. Frågor om det offentliga rummet har varit i cirkulation i mitt huvud under en längre tid men konstigt nog hittade jag inte det där området som jag verkligen skulle vilja förändra och som jag trodde jag kunde förändra. Kanske har mina tankar varit alltför fokuserade på vad jag upplevde som problem med det offentliga rummet.Tankar som oftast cirkulerar kring makt och inflytande, att det finns starka krafter som vill inskränka på ens inflytande och plats i offentligheten. Krafter som agerar på ett så subtilt plan många gånger att många inte upplever sig inskränkta eller kränkta. Mitt engagemang har oxå oftast fokuserat kring internet som offentligt rum ska tilläggas, här är en film som på ett härligt sätt handlar om internetfrågor http://www.youtube.com/watch?v=_yxHKgQyGx0.
Jag tycker att jag känner mig begränsad i vissa offentliga rum, framförallt stadsmiljöer, och detta va något jag ville utmana med mitt spelande och sjungande. Det som oxå var intressant var just reaktionerna som jag redan tidigare berättat var väldigt blandade. Anledningen till att jag klädde ut mig var att jag ville flörta lite med superhjältevärlden där så snart man tar på sig sin uniform blir det helt plötsligt möjligt och legitimt att göra helt andra saker än man kunde göra utan uniformen, på samma sätt som olika möjligheter och begränsningar kommer med olika masker, uniformer, roller eller vad man vill kalla det.
Vad har nu projektet och veckan gjort för mig? Mitt vanliga sätt att angripa nya projekt eller uppgifter är att först och främst göra ett rigoröst tänkande fram och tillbaka, hitta något som jag känner att jag vill göra och sen älta flera gånger fram och tillbaka om jag ska göra det eller inte. Detta var inte möjligt nu utan jag fick acceptera ett annat sätt att ta mig an uppgiften än jag är van vid, med facit i hand tror jag det va positivt personligen, jag börjar mer och mer förstå en annan process än den jag är van och bekväm i.
Innan jag började läsa igen tog jag ett halvår studieuppehåll, det va en tid fylld av arbete och fritid men det saknades något, jag kände mig inte utmanad. Nu har det gått två veckor på terminen och jag har spelat gitarr inför främlingar och visat upp när jag gör samma sak inför 90 personer och jag kan lungt säga att behovet är fyllt för stunden.