Varför är det så svårt att sammanfatta denna vecka? Så mycket hände, intensivaste veckan änsålänge på utbildningen men ändå känns det svårt att sammanfatta. Kanske intensiviteten är anledningen att veckan är svår att sammanfatta. Självporträttet i skräp känns hursomhelst som det mest självklara konkreta att hänga upp sig kring i en text som denna. Vi fick alla två dagar på oss att sammanställa ett självporträtt gjort av skräp vi hade hemma. Precis när vi började kännde jag att jag ville starta direkt utan några klara idéer om exakt vad det skulle ta vägen. Jag hade en flyttkartong med mig och några få andra skräpsaker, jag har precis flyttat så det va allt i skräpväg jag kunde hitta hemma. Flyttlådan blev min utgångspunkt för porträttet, dels för att det är just nyinflyttad jag känner mig på många plan, men också för att jag tänkte att flyttlådan representerar förändring, något som jag också upplever väldigt starkt just nu. Porträttet blev sedan en massa spretiga saker och olika element jag upplevde kunde ge känsla av förändring och rörelse.
Mitt i arbetet tog jag några steg tillbaka, iakttog vad jag höll på att skapa och såg en klump skräp, inget mer. Jag skrev i föregående veckas reflektion att jag uppskattade det annorlunda tillvägagångssättet jag tvingades att applicera i utbildningens höga tempo, jag va tvungen att ta mig utanför min "comfort zone", den veckan upplevde jag det som något väldigt positivt. Några dagar senare, alltså under vecka 48 hade känslan vänts om totalt. Jag kände att jag hade lagt ner en massa tid på något jag kände var en grotesk skrothög, en skrothög jag dessutom ska stå och berätta om och på något sätt stå tillsvars för dagen efter. Det spännande i processen var dock att denna kris inträffade först när jag var någorlunda klar med arbetet, jag kände ingenting av problemet första dagen när arbetet var ett utforskande, fast mitt i allt hade den dömande sidan av mig vaknat till liv. Några jobbiga timmar följde men jag bestämde mig att inte skrota allt utan putsa lite på det jag skapat och sedan stå för det jag gjort så gott det går. Med facit i hand är jag glad att jag tog det beslutet, porträttet togs inte emot som jag hade förväntat mig men det va roligt att läsa associationslapparna gruppen som iakktagit skrothögen lade fram; manlighet, brutalitet och kaos är dom tre associationerna jag kommer ihåg mest, ingen va något av i närheten av vad jag funderade på när jag jobbade med den, ännu en gång visar det sig att man ska lyssna på Gadamer och gänget.
Veckans tema var identitet, ett område som ständigt är under luppen i nästan allt jag tidigare läst på universitetet i någon mening, men för mig är film nog en av dom bästa forum jag känner man kan arbeta med identitet, för mig står en film ut som den som betytt en hel för mig och givit mig perspektiv på tillvaron. Många känner säkert till filmen fast jga känner ändå att det finns en ypperlig poäng att föra fram den i detta sammanhang, här kan du se en (ganska dålig) trailer på filmen
Mitt i arbetet tog jag några steg tillbaka, iakttog vad jag höll på att skapa och såg en klump skräp, inget mer. Jag skrev i föregående veckas reflektion att jag uppskattade det annorlunda tillvägagångssättet jag tvingades att applicera i utbildningens höga tempo, jag va tvungen att ta mig utanför min "comfort zone", den veckan upplevde jag det som något väldigt positivt. Några dagar senare, alltså under vecka 48 hade känslan vänts om totalt. Jag kände att jag hade lagt ner en massa tid på något jag kände var en grotesk skrothög, en skrothög jag dessutom ska stå och berätta om och på något sätt stå tillsvars för dagen efter. Det spännande i processen var dock att denna kris inträffade först när jag var någorlunda klar med arbetet, jag kände ingenting av problemet första dagen när arbetet var ett utforskande, fast mitt i allt hade den dömande sidan av mig vaknat till liv. Några jobbiga timmar följde men jag bestämde mig att inte skrota allt utan putsa lite på det jag skapat och sedan stå för det jag gjort så gott det går. Med facit i hand är jag glad att jag tog det beslutet, porträttet togs inte emot som jag hade förväntat mig men det va roligt att läsa associationslapparna gruppen som iakktagit skrothögen lade fram; manlighet, brutalitet och kaos är dom tre associationerna jag kommer ihåg mest, ingen va något av i närheten av vad jag funderade på när jag jobbade med den, ännu en gång visar det sig att man ska lyssna på Gadamer och gänget.
Veckans tema var identitet, ett område som ständigt är under luppen i nästan allt jag tidigare läst på universitetet i någon mening, men för mig är film nog en av dom bästa forum jag känner man kan arbeta med identitet, för mig står en film ut som den som betytt en hel för mig och givit mig perspektiv på tillvaron. Många känner säkert till filmen fast jga känner ändå att det finns en ypperlig poäng att föra fram den i detta sammanhang, här kan du se en (ganska dålig) trailer på filmen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar