Gränser

gränser gränser gränser gränser
gränser
gränser gränser gränser gränser gränser
gränser
gränser gränser gränser gränser gränser
gränser gränser
gränser gränser gränser gränser gränser
gränser gränser
gränser gränser
gränser gränser
gränser gränser gränser gränser gränser gränser gränser gränser
gränser gränser
gränser gränser
gränser gränser
gränser gränser
gränser gränser

Reflektion v.50

Stress!

Jag går vanligtvis genom en typ av energicykel genom en termin. Energin börjar på topp, allt känns inspirerande och intressant, långsamt långsamt börjar energin gå ur en. I slutet av delkursen brukar den avslutas med en hemtentavecka, då man själv får lägga upp tiden helt utifrån sig själv. Detta brukar vara den tiden på halvåren jag samlar ny energi, helt plötsligt läggs allt på plats, det vi har läst om, hur jag har internaliserat detta och omarbetat detta till något eget. Jag har känt att jag har kunnat hålla uppe energin väldigt väl gämförelsevis detta halvår men den senaste tiden har jag ändå känt energin gå ur mig en del. Jag hade hoppats att denna vecka skulle innebära något i den stilen, en energiboost och en liten kick. Vad jag märkte var att skriva något innehållsrikt blev väldigt svårt, därför fick jag inte den positiva känsla och positiva energin skrivandet oftast innebär för mig. Jag har skrivit hemtentor och olika typer av vetenskapliga texter i år och det va länge sen jag va så missnöjd med resultatet, det jag lämnade in. Ändå lade jag ner mycket tid på essän och intervjun. Därför är jag inte jätteglad på idén att publicera eländet här, jag känner att det nästan blir som ett moraliskt dilemma om konsekvensen att inte publicera skiten innebär att jag inte får dom där åtråvärda högskolepoängen.
Jag har funderat varför texten, framförallt essän inte blev vad jag ville att den skulle bli och mitt enda svar blir att jag inte hade något huvudspår, någon riktigt intressant teori eller idé som kunde genomsyra texten, som kunde förstärka röda tråden och rama in texten på ett bra sätt. Jag borde ju kunna teoretisera utifrån vad jag läst innan men det va svårare än jag trodde efter ett år nu utan att ha skrivit något vetenskapligt att väva in teorier, enskilda exempel och egna tankar i ett meninsgsfullt sammanhang. Kanske beror det på att vi inte haft någon teoretisk grund i vad vi har hållt på med denna terminen, detta innebar för mig att texten fick spreta mer fritt och tappade fokus.
Nåväl jag lämnade in i tid och gissar jag får mina åtråvärda högskolepoäng och kan gå vidare till nästa nivå, det kan bli som jag kommer ihåg gymnasieämnen jag var ointresserad av, man läser på lite sporadiskt inför ett prov, man gör provet och sedan kan man glömma innehållet "med gott samvete".

Reflektion v.49

Har haft dom senaste åren som tradition att fira helgen v48 eftersom Bob Hund gjort en låt om just denna helg, som vanligt är texten klockren och just den texten har fått symbolisera för mig ett alternativ till den tillrättalagda vinter romantiken som julmusiken står för. Här är den härliga musikvideon.
För er som är intresserade kan jag oxå rekomendera Arcade Fires försök till julmusik, Tom Waits Blue valentine och förra årets bästa julskiva A snowflake fell (and i felt like a kiss) av Glasvegas, med spår som "Fuck you its over" och "Cruel Moon".
Jaja det va väl inte va denna reflektion egentligen skulle handla om, tillbax till veckan som gått. Lite av temat för veckan har varit samtidskonst, och hur detta ska kunna användas i skolan, eller kanske ännu viktigare fråga varför ska det användas i skolan. Jag tycker jag fick en ledtråd varför när jag läste Göran Hägglunds omåttligt underhållande och samtidigt väldigt skrämmande artikel om konst och vanliga människor. Hägglund berättar här om hur den vanliga människan inte har tid och ork för konstigheter som kulturetablisemanget försöker tvinga ner i honom/henne. Den vanliga människan måste lägga allt krut på viktiga saker som jobbet och sommarstugan och får inte bli störd och ifrågasatt för då sprids sk obehag. Just denna obotligt oreflekterade inlägg i debatten rättfärdigar på något sätt samtidskonsten i skolsammanhang, så att eleven kan få komma hem och sprida sitt obehag, så att "den vanliga människan" kan ruskas om lite (självklart finns inte "den vanliga människan" men det finns nog gott om människor som behöver ruskas om, om inte alla behöver det då och då). Som 849 (känns som man befinner sig i Thx 1138 :D) poängterade finns det dock svårigheter i att presentera konst för barn, speciellt konst som handskas med svåra existensiella frågor eller konst som kan uppkalla ångest. Denna dimension snoppades av ganska snabbt tyckte jag och rätt orättvist, jag tycker det är en otroligt viktig fråga. Skolan och utbildningen bör ha som uppgift att möta eleverna där dom är, konst handlar ofta om starka uttryck, känslor och tankar, att säga att konst som väcker till exempel ångest hos betraktaren inte potentiellt skapar negativa konsekvenser hos betraktaren är att blunda för elevers olikheter. Vissa elever kanske aldrig har bemött svåra existensiella frågor om liv och död eller aldrig känt av ångest, eller är helt enkelt mer känsliga, om man då ska utsätta dom för traumatiserande upplevelser tycker jag man begår näst intill tjänstefel. Jag kom ihåg själv när jag var liten och fick se en bild på Nosferatu i en tidning, den vampyren följde med mig i mardrömmar under lång tid framöver och det va mardrömmar jag tror jag hade kunnat leva utan.
Vi fick som uppgift att skapa en lektion utifrån samtidskonst på något vis. Jag och två andra valde att göra en lektion där vi diskuterade om konstnären Banksys konstverk. Jag lovade att ge en länk, här är hans hemsida.
Vi valde att först visa upp en bild:
Som mycket i banksys bildskapande är detta ett provocerande motiv, det är ett ganska rakt på sak motiv och det är ett motiv som handlar om sociala och samhällsfrågor. Man skulle lätt kunna spinna vidare på bilduppgifter där eleverna själva får bestämma sig för en samhällsfråga eller en politisk fråga man vill illustrera i bild på något vis. Dock kanske det blir svårt att göra som Banksy eftersom det mesta han gör är olagligt. Jag gissar att det är svårt att styrka en uppgift som uppmuntrar till kriminalitet i styrdokument. Det hade varit spännande att testa dock.