Konstteori är ju den självklara utgångspunkten för veckans inlägg.
Kommer ihåg att vi hade en genomgång av konsthistorien under gymnasiet. Då var det på Schillerska gymnasiet, tidigt 2000-tal, tio år senare och i en helt annan kontext tar jag nu upp dom skärvorna till minnen. Håkan Hellströms skrev tidigt 2000tal låten dimmiga dagar. Jag fick se Håkan nu i sommar under festivalen Way out West, han hade som nog många känner till en temakonsert där han gick igenom hela sin första skiva "känn ingen sorg för mig göteborg". Det sista spåret är ju just dimmiga dagar. Det är kanske svårt att tänka sig någonting utan just den där dimman, självklart gör vissa saker att dimman blir större och mindre, alkohol har ju en tendens att göra dimman tjockare, tid desamma. Herregud om jag kommer ihåg 2001 så illa, hur kommer det vara om 10 nånting år fram i tiden? Ja ja tillbaka till konstteorin.
Utgångspunkt för mycket av föreläsningarna var världskända konstnärer och paradigmskiften mellan den ena ismen efter den andra. Frågan man ställer sig är ju hur ska man förhålla sig till denna historieskrivning? Föreläsaren tog upp faktumet att till exempel expressionism var etablerad som term i konstvärlden under tiden konstnärerna var aktiva. Samtidig undrar jag om det är viktigt att förhålla sig till vad journalister eller teoretiker kring konst har bestämt för länge sen som uttolkare av ett verk idag. Blir verken så att säga dimmigare eller klarare av att man stämplar det med en ism? Väldigt viktiga frågor som behöver i sin tur klarna om man ska undervisa i konstteori tror jag, vilket jag med all sannorlikhet kommer göra i en framtid. Och om nån nu läser detta, snälla hjälp att få detta mindre dimmigt ;).
Nu är våran uppgift att skriva om ett konstverk, jag tänker i nuläget ta detta konstverk:
vet inte helt hundra på om det blir denna video i slutändan, men nu vet ni att jag paxat denna :)
Peace Out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar