För att sammanfatta: Trött. Intensiva veckor där dagliga föreläsningar har kombinerats med workshopar, litteratur och skrivande/analyserande. I ett hiskeligt tempo har jag försökt greppa konsten från sekelskiftet fram tills idag. Och visst, jag förstår nog det jag förstod redan innan, om man väl siktar på att försöka greppa något så stort kommer man få nöja sig med insikten om att man försökte. För jag försökte, och försökte och försökte lite mer, men kursen har nog helt klart skapat mer frågetecken en utropstecken. Inte för att det behöver vara negativt på något vis.
Detta var lite av ett throwback för egen del, innan jag gick bildlärarinriktningen hade jag spenderat tre år önsom på humanisten, önsom på pedagogen, och det var en studiegång jag helt klart känner till från den tiden.
Jaja tillbaka till veckan som gått, mycket av tiden har gått åt till att försöka börja aktivt titta på bilder. Att lägga tid åt att försöka analysera och arbeta med vad bilderna kan betyda för oss. För jag tror alla är överens på utbildningen nu att bilder betyder mycket för oss. Med oss menar jag nog inte bara oss i klassen utan oss i vidare bemärkelse. Men va är det då som bär betydelse i bilderna för oss? Är det personer med auktoritet som bestämt att vi bör tycka vissa bilder är betydelsebärande? Är det en inneboende meningsskapande kraft i oss som väx när vi försöker förstå bilderna? Nu blev det lite för stort och svävande kanske. Tillbaka till våra bilder vi analyserade. Ett genomgående tema verkade vara en vilja att tolka in stora saker i bilden man valde. Religion och stora religiösa frågor kom tillbaka ett par gånger. Bilder som kritiserade hela våran civilisation enligt urtolkaren tog någon upp, bilder som enligt tolkaren berättade om hela människans existens från liv till död tog en annan upp. Ja va var det Bea sa om analysen av bilder? Att urtolkaren berättar väldigt mycket om sig själv när han/hon tolkar bilden? (eller va det de jag ville höra) I så fall kan man iaf vara säker på att bilder betyder kollosalt mkt för dom flesta i vår lilla grupp.
*Peace out yall* :p
lördag 18 september 2010
lördag 11 september 2010
Reflektion v.36
Konstteori är ju den självklara utgångspunkten för veckans inlägg.
Kommer ihåg att vi hade en genomgång av konsthistorien under gymnasiet. Då var det på Schillerska gymnasiet, tidigt 2000-tal, tio år senare och i en helt annan kontext tar jag nu upp dom skärvorna till minnen. Håkan Hellströms skrev tidigt 2000tal låten dimmiga dagar. Jag fick se Håkan nu i sommar under festivalen Way out West, han hade som nog många känner till en temakonsert där han gick igenom hela sin första skiva "känn ingen sorg för mig göteborg". Det sista spåret är ju just dimmiga dagar. Det är kanske svårt att tänka sig någonting utan just den där dimman, självklart gör vissa saker att dimman blir större och mindre, alkohol har ju en tendens att göra dimman tjockare, tid desamma. Herregud om jag kommer ihåg 2001 så illa, hur kommer det vara om 10 nånting år fram i tiden? Ja ja tillbaka till konstteorin.
Utgångspunkt för mycket av föreläsningarna var världskända konstnärer och paradigmskiften mellan den ena ismen efter den andra. Frågan man ställer sig är ju hur ska man förhålla sig till denna historieskrivning? Föreläsaren tog upp faktumet att till exempel expressionism var etablerad som term i konstvärlden under tiden konstnärerna var aktiva. Samtidig undrar jag om det är viktigt att förhålla sig till vad journalister eller teoretiker kring konst har bestämt för länge sen som uttolkare av ett verk idag. Blir verken så att säga dimmigare eller klarare av att man stämplar det med en ism? Väldigt viktiga frågor som behöver i sin tur klarna om man ska undervisa i konstteori tror jag, vilket jag med all sannorlikhet kommer göra i en framtid. Och om nån nu läser detta, snälla hjälp att få detta mindre dimmigt ;).
Nu är våran uppgift att skriva om ett konstverk, jag tänker i nuläget ta detta konstverk:
vet inte helt hundra på om det blir denna video i slutändan, men nu vet ni att jag paxat denna :)
Peace Out!
Kommer ihåg att vi hade en genomgång av konsthistorien under gymnasiet. Då var det på Schillerska gymnasiet, tidigt 2000-tal, tio år senare och i en helt annan kontext tar jag nu upp dom skärvorna till minnen. Håkan Hellströms skrev tidigt 2000tal låten dimmiga dagar. Jag fick se Håkan nu i sommar under festivalen Way out West, han hade som nog många känner till en temakonsert där han gick igenom hela sin första skiva "känn ingen sorg för mig göteborg". Det sista spåret är ju just dimmiga dagar. Det är kanske svårt att tänka sig någonting utan just den där dimman, självklart gör vissa saker att dimman blir större och mindre, alkohol har ju en tendens att göra dimman tjockare, tid desamma. Herregud om jag kommer ihåg 2001 så illa, hur kommer det vara om 10 nånting år fram i tiden? Ja ja tillbaka till konstteorin.
Utgångspunkt för mycket av föreläsningarna var världskända konstnärer och paradigmskiften mellan den ena ismen efter den andra. Frågan man ställer sig är ju hur ska man förhålla sig till denna historieskrivning? Föreläsaren tog upp faktumet att till exempel expressionism var etablerad som term i konstvärlden under tiden konstnärerna var aktiva. Samtidig undrar jag om det är viktigt att förhålla sig till vad journalister eller teoretiker kring konst har bestämt för länge sen som uttolkare av ett verk idag. Blir verken så att säga dimmigare eller klarare av att man stämplar det med en ism? Väldigt viktiga frågor som behöver i sin tur klarna om man ska undervisa i konstteori tror jag, vilket jag med all sannorlikhet kommer göra i en framtid. Och om nån nu läser detta, snälla hjälp att få detta mindre dimmigt ;).
Nu är våran uppgift att skriva om ett konstverk, jag tänker i nuläget ta detta konstverk:
vet inte helt hundra på om det blir denna video i slutändan, men nu vet ni att jag paxat denna :)
Peace Out!
torsdag 2 september 2010
onsdag 1 september 2010
Ett livs historia

Solen sken idag. Det sägs att solen ger en energi, ja vissa hävdar att allt solen är är energi. Att solstrålen per definition är energi. Undrar om det stämmer, isåfall finns det andra saker som kan ge en energi? finns energin där ute i världen att plocka upp när man behagar eller tar det energi att samla energi? Han visste att oavsett vad han svarade på frågan hade svaret varit otillräckligt, det fanns en bra fråga, och för honom räckte det för nu. Det var trots allt ingen fråga som behövde något akut svar, ingen deadline fanns till det och inga förpliktelser mot någon specifik person begränsade eller satte ramverk till hans dagdrömmande, i alla fall var det det han intalade sig själv. Det gav honom ro.
Solen sken idag, oftast såg han det som ett gott tecken, att det fanns något att luta sig tillbaka mot, "ja solen skiner ju trots allt idag" kunde man ju alltid säga trots allt. Det kändes otroligt skönt att kunna yttra just dom orden "ja solen skiner ju trots allt idag" och mena det man sa. Vissa skulle nog ta det som en självklarhet tänkte han, att det är självklart man kan vara så positiv, banal och enkel ibland att man får lov att säga "ja solen skiner ju trots allt idag". För honom var det inte så. Varför visste han inte säkert, det var som om han hade lärt sig något som han antog alla andra inte greppade. Som om han var den ensamme mannen som såg i en värld fylld av blinda människor. Men denna tanke gav honom inte ro, för honom blev dom möjliga konsekvenserna av den insikten tudelat och inget av alternativen tyckte han om, det ena svaret skulle vara att han har fel och är en självupptagen pseudointellektuell snobb, den andra konsekvensen att han hade rätt innebar för honom att det inte fanns något hopp kvar och man lika gärna kunde ge upp. Nä nu blev det alldeles för mörkt tänkte han. Det är bäst jag struntar i att fundera i dom banorna, det leder ju tydligen inte till något bra, tänkte han.
Plötsligt ringde det i porttelefonen, "konstigt" tänkte han, "brorsan skulle ju komma och hälsa på, fast det va ju först om några timmar". Han svarade i telefonen och visst var det brorsan, "tjena, är det ok om man kommer upp? Slutade på jobbet lite tidigare idag". Nu stod han faktiskt inför ett ganska jobbigt dilemma, trots att det mesta han gjort under dagen varit att spela spel och dagdrömma hade han skolarbete att göra klart. Det fanns ingen tid att tänka över hur han skulle göra. "Jag kommer ner istället" sa han och tog med sig boken han skulle läsa klart under armen, jag får nog några timmar att skumma igenom boken tänkte han och gick ut.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



