Reflektion v,20

Forsätter fortsätter fortsätter. Forsätter fortsätter och fortsätter lite mer. Har i mitt senaste inlägg ifrågasatt mina egna ord i denna blogg. Med lite avstånd till inlägget ser jag att jag både har rätt och har fel i det jag skrev. Denna text är till viss del ett ramverk som är en konstruktion, det är något som skapas i stunden när jag skriver det, något utöver det jag gör och skapar i övrigt. Det är till viss del pynt eller strössel eller make up eller whatever. Man får väl helt enkelt lära sig att förhålla sig till den sidan av skrivandet. Jaja
Tillbaka till veckan som gått. Jag är helt klar med hur min utställning kommer att se ut, det blir ett par olika tvapparater jag lyckades låna som ska arrangeras på ett sätt runt boxar som ska likna en stad. Alla filmer handlar om stadsrummet, alla filmer innehåller klipp från innerstan. Alla klipp har varelser i stadsrummet som sitt huvudfokus, förutom en där övergångsstället ställs i förgrunden. Varför valde jag att göra min utställning på detta vis? Jo mitt huvudintresse har handlat om filmandet, vad jag märkte var att det mest roliga att filma var framförallt människor, men att filma folk i ansiktet och verkligen bli smutsig på det viset hade varit för mig för endimensionellt, ett försök att provocera fram något utan att ge "offret" en chans att försöka värja sig. Filmandet man möter i övervakningssamhället är trots allt filmande som är "in your face" på ett uppenbart sätt, det är "in your face" på ett subtilt sätt. Jag hade kunnat intervjua människor och se vad som händer då, det hade varit ett sätt att föra projektet vidare, fast en väg jag inte valde att ta. Jag hade idén att intervjua folk om att bli filmade, lite meta nivå där :). Nu är tiden för kort för att försöka mig på detta dock.
Det har som nämnts tidigare inte varit en helt enkel tid i mitt liv nu och det känns överlag väldigt skönt att kunna sätta punkt för detta och ta ledigt ledigt.
Peace out

Gaah!

Är hela denna blogg bara en ursäkt och försvar till mitt arbete? Känns som gestaltningen i sig är ett tomt skal och denna blogg är till för att jag ska pynta skalet och göra det marknadsampassat eller låssas som skalet är något av dignitet. Ungefär som dom där facebook grupperna "denna toarulle kan få fler fans än fredrik reinfelt", och sen har man bilder över hur grym toarullen är. Det känns som jag har varit riktigt ärlig om gestaltningen en gång innan och det var när jag känner att jag är kluven till arbetet, allt annat är en stor skröna, en försäljningskampanj, massa bs. jaja, jag får väl stå för det jag skrivit.

Reflektion v.19

Önskar jag kunde dela med mig mer av klipp och så. Jag har inte hört av mig till jurister som ska finnas på universitetet om min förmodade gestaltning och min förmodade del av utställningen. Jag vet fortfarande inte riktigt om jag får lov att visa upp det jag har gjort.
Jag fick tipset att försöka mer att komma människor nära när jag filmar, iaf var det så jag tolkade min respons på seminariet. Jag tog mig ut för att filma en till och kanske förmodad sista gång med detta i åtanken. Vad jag filmade försökte jag väl passa in i det ramverk jag skapat för mig själv sedan innan, att försöka filma på ett sätt där jag försöker få fram lugnet och det stilla i ett stadsrum fyllt av rörelse. Detta har och göra med den fascination jag såg i att stadsrummet verkar vara fyllt av varelser som vill därifrån, någon annan stans, vad händer om man försöker vara en konstant i detta rum?
Hursomhelst tillbaka till veckans filmande, jag gjorde en viss perspektivsförändring och höll kameran stående i ett läge som ger människor möjlighet att möta mig med blicken. Nu blev perspektivet nästan helt efter den urgamla centralperspektiv modellen
kommer ihåg att jag hade många bildlektioner där jag fick jobba efter detta centralperspektiv, där uppgiften var att rita olika saker olika stora i förhållande till horisontlinjen och punkten i mitten. Kommer ihåg lektionerna som ganska tråkiga och så men frågan om perspektivs roll i bildskapande lyftes igen för mig i gymnasiet och även eftergymnasiala studier. Då berättades att förr i tiden ansågs det vackra det harmoniska, och i detta begrepp harmoniskt fanns former som det gyllene snittet, den perfekt runda cirkeln, triangeln, kvadraten osv osv, och detta perspektiv, centralperspektivet. Ett perspektiv ögat kunde vila i med sin matematiska exakthet. I denna harmoni fanns en konflikt, i denna matematiska exakthet finns stadsrummet, folk rör sig, stannar för rödljus, väntar, går, bilar rör sig i en uträknad maxhastighet, vägar går rakt fram eller rakt åt sidan eller i exakta vinklar. I denna exakthet ska människor finnas och va händer? Vi flyr den, vi ska vidare, till nästa station.
Jag fick i mina nya tagningar möjlighet att på ett helt annat sätt möta folks reaktioner som nämt tidigare, dom flesta reagerade ganska lika, precis som dom flesta beter sig ganska lika, man på något vis skylde sig från linsen, tittade bort, aktade på sig. Fann sig i situationen tillräckligt för att inte konfrontera mig men njöt inte att vara sedd. Jag filmade två olika ställen som på något vis illustrerade olika saker för mig, ett klipp är jag på linnegatan på en tid när ganska få människor finns där, i det andra är jag mitt i nordstan. I det första kändes det som personerna mer var obekväma i att jag stod där och filmade, det blev mer påtagligt att dom var med på filmen kan man säga. Mitt i gröten kanske man kan göma sig mer, i nordstan fanns det fler som bröt av och gjorde något annat i kontakt med mig, bland annat en kille som lite kaxigt nästan gick in i mig och kameran.
Till sist får jag väl skriva om utställningen. Min idé är att presentera mina klipp som loopar i på olika skärmar, jag får se hur detta kommer funka rent praktiskt fast hoppas det ska ros i land.
Dagens visa (theyre back again):

Enn annan sak ...

Många som kommenterat att veckan då vi hade utbytet med schillerska upplevdes som ett störande brott i processen. Fick även detta bekräftat av Mattias i vårat förra bg möte att även han såg det som ett problem. VARFÖR satt alla och inte sa nåt till Malin om detta före eller efter? ställde mig själv samma fråga, konfronterade halft henne dagarna innan om problemet jag kände att engagera mig i något när batteriet tagit så tokslut, jag var inte säker framtills då att det inte var obligatoriskt. Va är det för skit? inte vara klar och tydlig med vad som är obligatoriskt och inte utan att man frågar? Alltså vi gick in och höll i två lektioner, utan något examinerande, reflekterande, utan att vara ihopkopplat med något moment utanför den specifika dagen, man kan väl nästan säga att vi vickade? fast utan ersättning? Jaja fast det va ju i "utbildningssyfte". Och vi har ju egentligen ingen rätt att vara kritiska för vi ska ju brinna för det här, så mycket att vi kan arbeta gratis.
Dessutom försökte tydligen vissa tacka nej till den så kallade "möjligheten" efter att ha blivit uthängda på bloggen, och fick sedan reda på från Malin personligen att man bör göra det eftersom man redan tackat ja, när tackade jag ja? Ju mer jag tänker på det desto mer ångrar jag att jag var en del av det. PUNKT

Reflektion v.18

Hallå "bloggen", "kul" att ses igen... Har varit lite dålig på att skriva den senaste tiden ... men ska bättra mig. Vad har hänt sedan sist? Jo jag har missat en vecka jag försöker komma ihåg nu i efterhand, veckan gick som följer.
Jag har känt från och till att jag inte kommer framåt tillräckligt snabbt i mitt projekt, min inställning har hela tiden varit att jag vill utforska och skapa. I skapandet kan man förvänta sig något typ av resultat, ett mål, en skapelse eller verk som konsekvens av själva skapandet. I bild har detta kanske varit något att ha tillförlit i, skapar jag något får jag ett resultat. Många andra situationer kan ett arbete inte behöva materialisera sig i någon påtaglig som man kan uppleva med sina sinnen. Läraryrket är fullt av situationer där ens slit inte behöver innebära att man kan få belöning i att ens arbete förändrar. Det kan vara otroligt skönt att få "skapa" i till exempel tusch, för är du klar kan du se det du har gjort, du kan dela med dig till din omgivning, du kan säga "titta titta vad jag har gjort" och så kan människor omkring dig ge respons på det färdiga verket.
I denna gestaltningsuppgift har jag försökt att lägga tonvikten av mitt arbete åt det utforskande arbetet. I detta arbetet har jag ställt mig en grundläggande fråga, vad händer när man filmar något? Likt teoretiker vi har fått provsmaka i utbildningen tror jag att det medierande verktyget man använder också förändrar det man säger, uttrycker, ser och så vidare. Alltså tycker jag att frågan är relevant ur ett rent intellektuellt perspektiv, men min gestaltning skulle inte vara någon avhandling tyckte jag så jag fick söka svar någon annan stans. Jag avråddes från att gå dit jag känner mig som bekvämast, att våga gå ut med sin åra om jag får lov att vara lite kryptisk. Men vad är jag nu? Jag känner att det utforskande arbetet är fascinerande, utvecklande och så. Jag är dock i en fas i mitt liv där jag egentligen inte känner mig redo att fullt ut vara fascinerad och där jag inte känner att jag orkar utvecklas. Samtidigt vill jag göra det bästa av gestalningen. Jag är fast i det dilemmat lite. Ena sidan säger kör, andra sidan säger vänta på mig. Veckans låt:

Björn är ute på villospår?

Hittade dessa väldigt häftiga och samtidigt lite obehagliga bilder. Oscars projekt har fått mig ner i döden träsket igen. Eller rättare sagt tankarna är svårare än vanligt att undfly. Min utgångspunkt var vad händer med något om man filmar det? Nu har jag på vissa sätt gått ifrån denna grundutgångspunkt, även om jag har med vissa delar av det fortfarande. Kommer ihåg att jag fascinerades av fotoalbum, hur genren så definitivt och absolut bestämmer innehållet, alla spelar med. Här ser man ett litet brott mot detta i och med att bilderna får handla om sånt fotoalbum liknande bilder inte brukar. Min inspiration spirar iväg, men är det för sent att börja från scratch? ska jag verkligen använda mig av detta uttryck ist för mina filmer? Fortsättning följer. Hittade en annan helt underbar bild i fotoalbum stuk;

Första klippet

Som efterfrågats från handledare å så lägger jag nu upp ett litet smakprov på vad jag jobbar med. Detta är en ganska rejält förkortad verision av råmaterialet ska tilläggas

Reflektion v.17

Forsätter i mitt minimalism spår men med en liten annan ingång. Jag började reflektera över vad som upplevs som så provocerande och irriterande över djur i stadsmiljö. Inga av djuren man möter under vardagen är speciellt hyllade eller har många lovord om sig, duvor skulle kanske vara undantaget som förutom att anses som smutsiga och ivägen även upplevs som en symbol för fred, fredsduvan. Fast det handlar nog mer om att duvan förknippats med kommunikation människor emellan, i formen av brevduva. Kommunikationen borde vara en förutsättning för fred och överenskommelse så på det viset tror jag duvan förknippats med fred. Dom duvor jag och mina medmänniskor möter till vardags är dock mkt mer bespottade vill jag hävda. Vad jag märkte när jag tog upp kameran och filmade djuren i stan var att djuren levde i stadsrummet, dom fanns där och var inte nödvändigtvis beroende av att ta sig någonstans. Människor däremot är oftast på väg någonstans i staden förutom uteliggarna. Uteliggarna kan nog oxå upplevas som provocerande och ivägen även om få skulle våga yttra dessa ord. Jag vill verkligen inte se uteliggarna som ivägen men kanske lever jag med en sådan föreställning i mitt inre. Tyvärr har jag inte vågat filma uteliggare än, eller personer jag misstänker vara uteliggare, kanske vågar detta i ett senare tillfälle, får se.

Vad jag tror kan vara provocerande med djur i stadsrummet är att dom lever där, att dom stör den vanlige människans liv som bör vara fyllt av nyttig distans till sin omgivning och ha ett tempo där man inte utan givet skäl tar tid att bara vara i staden utan hela tiden ska ha en orsak, en anledning. Denna anledning ska leda en någonstans rent fysiskt. Jag vill utmana detta sätt att se på staden genom att filma statiskt, att ta mig an något stillsamt och långsamt, kanske till och med provocerande långsamt. Jag har varit dålig på att visa upp mina klipp här och kommer inom kort lägga upp något smakprov.
Dagens visa blir något av en klassiker, enyoy: