Forsätter i mitt minimalism spår men med en liten annan ingång. Jag började reflektera över vad som upplevs som så provocerande och irriterande över djur i stadsmiljö. Inga av djuren man möter under vardagen är speciellt hyllade eller har många lovord om sig, duvor skulle kanske vara undantaget som förutom att anses som smutsiga och ivägen även upplevs som en symbol för fred, fredsduvan. Fast det handlar nog mer om att duvan förknippats med kommunikation människor emellan, i formen av brevduva. Kommunikationen borde vara en förutsättning för fred och överenskommelse så på det viset tror jag duvan förknippats med fred. Dom duvor jag och mina medmänniskor möter till vardags är dock mkt mer bespottade vill jag hävda. Vad jag märkte när jag tog upp kameran och filmade djuren i stan var att djuren levde i stadsrummet, dom fanns där och var inte nödvändigtvis beroende av att ta sig någonstans. Människor däremot är oftast på väg någonstans i staden förutom uteliggarna. Uteliggarna kan nog oxå upplevas som provocerande och ivägen även om få skulle våga yttra dessa ord. Jag vill verkligen inte se uteliggarna som ivägen men kanske lever jag med en sådan föreställning i mitt inre. Tyvärr har jag inte vågat filma uteliggare än, eller personer jag misstänker vara uteliggare, kanske vågar detta i ett senare tillfälle, får se.
Vad jag tror kan vara provocerande med djur i stadsrummet är att dom lever där, att dom stör den vanlige människans liv som bör vara fyllt av nyttig distans till sin omgivning och ha ett tempo där man inte utan givet skäl tar tid att bara vara i staden utan hela tiden ska ha en orsak, en anledning. Denna anledning ska leda en någonstans rent fysiskt. Jag vill utmana detta sätt att se på staden genom att filma statiskt, att ta mig an något stillsamt och långsamt, kanske till och med provocerande långsamt. Jag har varit dålig på att visa upp mina klipp här och kommer inom kort lägga upp något smakprov.
Dagens visa blir något av en klassiker, enyoy:
Herregud, du ska väl inte fånga en duva och äta upp den till middag, va?! Eller en uteliggare!!
SvaraRaderaHaha - äta upp en uteliggare! Du är galen Anna-Karin :D
SvaraRaderaJag älskar låten, en av mina beatlesfavoriter... Men jag får inte ihop den med djur i stadsrummet - har du en koppling?
skrev inlägget när jag var rätt dötrött ska tilläggas :S kanske därför är det inte helt genomskinligt vad jag är påväg någonstans, jag ska verkligen inte äta uteliggare så mkt kan jag säga ;)
SvaraRaderaMin första fascination var vad händer med något när man filmar det och där ser jag att det finns en kod att man får lov att filma djur på ett annat sätt än människor. Jag som filmare kan ta mig friheter som filmare som jag inte hade vågat göra mot människor. Dessutom märkte jag att dom människor jag kan filma i stadsrummet oftast är på väg någonstans, det går inte att komma åt någon individ utan jag blir som en voyerist eller övervakningskamera, jag vet inte. Som kanske märks har jag inte rätat ut alla dessa funderingar själv. Vad jag märkte oxå var att för dom flesta människor jag filmade fanns ett B, en slutdestination, det var inte lika vanligt att man levde och var i stadsrummet. Istället fungerade rummet som en väg mellan två konstanter. Om min kamera får agera som en konstant i detta blir den då provocerande eller provokativ?
Herregud känns som jag bara knöklar ihop resonemangen ist för att klarna ut dom hehe.