Analysinlägg3

Lite bilder före och efter
Jag blir rätt upprörd när jag tänker på hur svårt det är att hitta relevant information om händelserna på esperantoplatsen dom senaste två åren. Varför är det så?
Har inte tagit mig till ub eller stadsbiblioteket än och det får bli på måndag istället. Men förhoppningsvis ska jag kunna få bättre grund för mitt resonemang då.
Vad jag tror att jag vet är nu iaf att det skett och sker en kamp om att få definiera området. Det har varit en skateplats. Många har klagat, det verkar som framförallt grannar till platsen. Exempelvis denna artikel beskriver en gubbe som fått nog av oljudet. Det verkar framförallt på papperet varit en fråga om just ljud. Klagomålen gav frukt i och med aktioner för att försöka marginalisera skateboardåkarna och ta bort dom från platsen. Om det är kommunen som gått in och till exempel satt dit dom fula "handtagen" vet jag fortfarande inte, men jag får förmoda det i detta läge. Det är framförallt detta jag måste ta reda på. Det enda andra alternativet skulle vara att grannarna själva gått ihop och gjort aktionen. I så fall är det en kriminell handling.
Hursomhelst får mina asociationer till skateboardåkande mig att tänka på en låt som var en hit för några år sedan

Lupe Fiascos "Kick Push". I låten blir skateboardåkandet som en metafor för att vara i rörelse. Att sakna någon specifik plats eller rum som är ens eget. I texten är personen Lupe rappar om förföljd med personer som hela tiden säger att man inte får skata här.
Sett i detta ljus är det som hände och händer på esperantoplatsen inget unikt fenomen som kan studeras som något unikt.
Vad som jag tycker är spännande är hur så små saker som "handtagen" kan betyda så mycket, kan berätta om en fråga som sträcker sig över nation och kontinentgränser. Att en så liten sak kan innehålla så mycket content. Finns det fler sådana saker? Jag läste i Brick, bodies and black boxes, en bok som handledaren rekomenderade. Där tar Joakim Forsemalm (forskare i etnologi) exemplet rödljus för att belysa maktaspekter i offentliga rummet. Det finns inte instanser för att övervaka och kontrollera oss vid rödljuset, ändå accepterar vi rödljuset. Vad han senare beskriver är att makten finns inte där som någon konstant, utan måste manifesteras, måste bli till. Ibland kan tillblivelsen vara så subtilt och "oskyldigt" som rödljus, ibland kryptiskt som "handtagen". Hursomhelst existerar handtagen inte där som en konstant utan måste bli till. Detta är en konstruktivistisk tanke som jag tror kan vara användbar i mitt arbete.